lost in translation
Jag känner att den här bloggen inte riktigt är jag, samtidigt som den är så jag man kan komma. Fast så är det väl med alla, det finns olika sidor av en och man slits mellan olika roller beroende på sammanhanget. Och även om jag skulle vilja att folk skulle känna till den här sidan så känns det fel på något sätt. I skolan är jag en slacker, gör det jag behöver och får relativt bra betyg för att jag är smart. Men jag insåg vilken bild folk har av mig där. De ser mig som en oseriös, rolig slacker. Och även om jag inte har något emot den bilden så stämmer det ju inte riktigt. Det finns ju mer än så... Fast det gör det ju med alla.
Fast det finns ju genomgående saker som är uppenbart för alla kretsar jag är med i. Förutom såna som jag inte har träffat, och det är att jag är ganska tafatt. När jag gör saker i "verkligheten" så blir det aldrig riktigt så bra som jag vill att det ska bli och jag uppfattas alltid som lite bortkommen på något vis. Eller det är så jag känner det iaf.
Oh well om man ändå vore som Dale Cooper, Jules Winnfield eller någon annan cool film/tv-dude. Men det går ju inte, tv/film-karaktärer är oftast bara några få sidor av en helhet som inte existerar.
Kommentarer
Trackback
