tankar
sitter här med min fars mbp och funderar.
jag vet inte om det jag gjorde var rätt, om det hade varit det så hade jag känt mig befriad. På något sätt så gör jag inte det, samtidigt så känner jag att hon och jag är väldigt olika på en del viktiga plan. Jag kan inte sova. Jag känner mig konstig, vet inte riktigt vad som är grejen. Försöker intala mig nu att ensam är stark, men det stämmer ju tydligen inte. Man är ju helt handlingsförlamad när man är ensam. Jag har aldrig varit en lagspelare, men fan ett schyst tagteam är ju alltid najs. Man behöver någon som försvarar ens rygg. Tror dock inte att jag var mogen för just det förhållandet, håller ju bara på och tänker på massa andra tjejer hela tiden.. Vilket är konstigt, det kändes inte riktigt rätt men ändå så hade vi nog fungerat. fast det kanske är bäst så, vi hade nog gjort slut rätt snabbt annars. men vad vet jag.
jag vill kunna tyska, det ska jag lära mig och jag ska fan plugga hårt. Då kan jag skaffa mig en liten blond mjölkpiga. Tyska kan vara så otroligt fint om det är rätt person som talar.
