Rubrik
Oavsett hur mycket man kanske försöker så är det kanske inte menat att alla ska bli lyckliga. Fast då medger man ju att det världen på något sätt är menad.
Men ibland så undrar jag om någonsin kommer hitta en person som man funkar bra ihop med, som man är attraherad av osv osv.
Eller så måste man jobba hårdare, lida mer och vänta tills man får den man vill ha. Tror inte riktigt på att nöja sig, skulle kunna nöja mig med många. Men det skulle inte ha riktigt samma betydelse om man faktiskt inte jobbar för det man vill, ergo jag vill inte riktigt ha dem som jag kan nöja mig med.
Är jag kanske en sån som bara vill ha det som man inte riktigt kan få. Har tänkt på sistone och insett att jag är en såndär som tycker att gräset alltid är grönare på andra sidan. T.ex så började jag hänga med ettorna (som nu är tvåor) för att de verkade ha det så najs, sen så började jag hänga mer med min klass för att de verkade ha massa kul och nu hänger jag ganska mycket med de nya ettorna (ibland) för att dom verkar ha det så najs! I den meningen så är det ju najs att sluta för då slipper man att tänka så. Kommer nog inte sluta bara för det. Det kommer bli jobbigt att sluta. Usch!
